Flytt

Nu flyttar bloggen,

http://liljekonvaljemo.wordpress.com

blir den nya adressen (på ett än så länge gammalt innehåll, importör funktionen är en bra sak)

Vårdag

Ute blommar det i rabatterna, värmen och våren börjar komma hit. Vi planerar upp helgerna, Riddaren och jag. De fylls med träningar och hantverk. Till sommaren har vi ett ordentligt tält, nya kläder och rekvisita för en ny show. Jag skriver kompendium, funderar och tänker. Det är mycket som händer och stundtals är det  frustrerande att befinna sig så långt ifrån allting. Så jag står med fingrarna i jorden, uppmuntrar mina pelargoner att blir lite mer buskiga. Jag syr och jag stickar och funderar ut överraskningar.

Återbrukad silkesväska.

I botten på min garnkista hittade jag ett restgarnsnystan av BC garns silkbloom. Det var förvånansvärt mycket kvar av lyxgarnet så efter lite letande på raverly hittade jag ett mönster på en liten, snabbstickad väska. Väskan är fodrad med en äldre linnehandduk som tillhört min mormor, knappen är en uniformsknapp från Statens Järnvägars uniform och kommer från min mormors far. Snabbstickat och kul, och små väskor kan man aldrig få för många av.

A very merry un-birthday to me

Idag firar vi födelsedag, Snöprinsessan fyller två år och blir riklingen gratulerad med paket (och det är min viktagaste o-födelsedag). I morgon kommer hela lilla släkten på kalas men idag är det bara vi. Ett av paketen innehöll nya grönsaker att leka med i det lilla köket. Mönstret heter Garden Variety och finns på Raverly. Tillsammans med en liten kasse att handla med och två små handdukar blev presenten komplett. Handdukarna är sydda av min mormors mors gamla linnehanddukar. Så välanvända att de var trådslitna i kanterna. Mormors mors efternamn började dessutom på samma bokstav som Snöprinsessans förnamn gör, vilket gör de än mer passande.

Bibliotekssjalen

Riddaren har en god fé, en gudmor som arbetar som bibliotekarie och som trollar med böcker. När det lokala biblioteket inte klarar av att skaka fram kurslitteratur har jag kunnat vända mig till henne. Som tack har jag stickat henne en sjal. Jag har länge sneglat på mönstret Laminara, men blivit lite avskräckt eftersom det ser så komplicerat ut. Nu tog jag mig i kragen, rotade fram en härva av färgkrafts garn (pion) och startade upp den mindre versionen på stickor 3.5 mm. Det visade sig att mönstret inte alls är så svårt som det ser ut utan riktigt underhållande. Resultatet är fantastiskt och nu längtar jag efter att få sticka en till mig.

Ripit kofta

Födelsedagskofta till lilla Snöprinsessan. Stickad efter ett av Drops nya mönster och i ett mohair/akryl garn.

Egentligen gillar jag inte akrylgarn, jag tycker bättre om rena naturmaterial men saken är den att jag har väldigt svårt för att slänga saker också. Framför allt om de fortfarande går att använda, det känns som ett slöseri. Garnet var ursprungligen en kofta jag köpte till mig på H&M för länge sedan. Nu har jag vuxit ifrån modellen och koftan har legat i en flyttkartong bland andra gamla kläder i flera år. Men, om man bortser från att jag inte tycker om den längre så är det ju inget fel på plagget. Det var inte trasigt bara oälskat. Alltså sprättade jag och rev upp plagget, förvandlade det till högar av krusigt garn och stickade en ny kofta av det. En kofta som är mjuk och fluffig och som kommer bli älskad (att döma av hur Snöprinsessan kramade nystanet och sa "min").
Återbruk is the shit och det känns bra mycket bättre att ha gjort någonting av ett gammalt plagg än att bidragit till det växande sopberget.

Tornsvalan

När jag var liten bodde det alltid tornsvalor under tegelkuporna på huset, sedan dess har jag ett speciellt förhållande till svalorna och deras skrin. Min morföräldrar var också mycket förtjusta i svalorna och min mormor älskade dessutom liljekonvaljer. Det här är min elegi till dem, en Svallowtail stickad på rundsticka 3.5mm i kampes 1-trådiga ullgarn i samma natursvarta färg som svalorna har. Jag gjorde 19 upprepningar av grundmönstret och fick en alldeles lagom sjal att svepa om mig.

Bokslut och nystart

2011 bjöd på mycket stickning och många stora projekt (utöver små saker), sömnaden har det inte blivit lika mycket av utan mest ett par långa projekt. Det har också varit många första.

Januari fylldes med Plain and Simple, Februari av årets första sjal och Mars med en 1100-tals klänning till årets första event.

April var påskmånaden med ett första påskägg, Maj med ett utkast till en arbetskjortel från 1300-talet och Juni firade vi vår första bröllopsdag.


I Juli stickade jag sjalar, Augusti var månaden med medeltidsveckan och September var allmogemarknaden.


Oktober var en gråtråkig koftmånad, i November var det medeltida huvudbonader och December har präglats av ett idiotprojekt.


Under nästa år planerar jag att färdigställa påbörjade projekt och (med ett par undantag) enbart sticka av garn jag redan har.

Idiotprojekt 2,0

Som om en hätta med miljoner bitar att sy ihop inte var nog sydde jag en till. En present till en av riddarna i Riddarlaget. En halvan visar riddarlagets gemensamma färger och den andra visar riddarens egna vapen.

Hättan är sydd i samma typ av tunn yllekypert som den tidigare. Den är fodrad med svart tunnt linne och kantväven är i krappfärgat ullgarn. Broderiet är i vitt tushasilke och utfört i enkel läggsöm.

Ur det flamländska manuskriptet "Romance of Alexander" från 1338-44

Adventstid

December månadsbild ur Très Riches Heures ca 1410

Det rullar på snabbt, studier sömnad och stickning avlöser varandra. Avbrotten blir resor norrut till Riddarlaget, senast var det den årliga jullunchen som lockade. En trevlig kväll med många goda skratt även om vi inte ens var hälften så många som vi brukar kunna vara. Nu väntar Julmarknader och Lucia och adventstider som en uppstart för de stora helgerna.

Kvinnliga hättor

Jag har länge velat ha en så kallad Birgitta hätta, eller Birgitta coif. En liten huvudbonad av linne som bärs närmas huvudet av kvinnor och i vilken de övriga huvudbonaderna går att fästa. Efter årets medeltidsvecka, där jag fick prova och rita av mönstret till en bekants hätta. Har jag äntligen tagit mig i kragen och sytt mig en. Jag valde att göra rynkningen ca 4cm istället för 2-3 samt spetssömmen enbart 1cm istället för de 1,7cm som originalet ska ha. Såhär i efterhand skulle jag gjort sprundet bak lite mindre, det är 9cm men eftersom håret tenderat att smita den vägen så hade 7 eller 8cm gått lika bra. Medieval Silkwork har sammanställt en liten artikel om hättan där det finns finfina bilder från olika medeltida århundraden.

Jag ritade inte bara av mönster till Birgitta hättan under medeltidsveckan utan även mönstret till en fruhätta som visade sig sitta oförskämt bra. Jag passade även på att köpa en halvmeter fint tunt fiskbensvävt ylle samt lika mycket linne med gåsöga mönster. Av det har jag nu sytt mig en sådan liten bekväm fruhätta, den förra är visserligen värmande över axlarna men lite otymplig att röra sig i av samma anledning. Jag har också gjort smurf knorren lite mindre och lite spetsigare denna gång. Längs nederkanten och ansiktsöppningen har jag vävt en kantväv med tre brickor i ylle färgat med fräken och sumak överfärgade med indigo.

En Birgitta hätta ur Maijkovskij bibeln från slutet av 1200-talet, Principskiss på originalet samt en fruhätta ur Romance of Alexander 1348

Detaljbild av fruhättans kantväv, foder och yttertyg

Novemberdimma

November månadsbild ur Très Riches Heures ca 1410

Dimman ligger tät på om morgonen numera, inne tänder vi mängder av värmeljus för att hålla den lilla kyla som blir i ett gammalt hus på avstånd. Dagarna går vidare, gråtråkiga och regntunga, träden fäller sina blad och trädgårdslandet är (nästan) färdigt. I mitt huvud bildas nya projekt, inspirerade av makens panzar sömnad och alla mina huvor/hättor.

Lila nejlikor

För över ett år sedan påbörjade jag två stycken väskor med allmogemönster. Den ena repade jag upp och lade idén på is, den andra stickade jag på lite pö om pö. Det är den andra som efter ett litet krafttag äntligen blivit klar. Själva mönstret är nejlikorna från en gamla tröjärm hemmahörande i Ovanåker, baksidan består av rutor, 2x2 maskor stora. 2-trådigt ullgarn i lila och vitt på stickor nr 2. Insidan är fodrad med fiskbensvävt råsiden som blev över när jag sydde mitt förkläde. Det här är en del av projektet som innebär - sticka upp påbörjade projekt innan nya startas. Del ett i ett kombinationsprojekt som innebär att jag ska försöka sticka av de projekt och garner jag redan har istället för att köpa nya.

Gråväderskoftan

Man säger att Inuiterna har 100o olika ord för snö, här har vi snarare 1000 olika ord för att beskriva alla regntunga, gråtråkiga, dimmiga dagar. Det här är en kofta för alla de dagarna, stickad nedifrån och upp med en raglanminskning. Garnet kommer från min mor och jag tror det är pälsull. Det har pälsulls glansen och det lite fluffiga uttrycket som blir när fibrerna smiter ur den spunna tråden. Varm och gosig passar den perfekt under de kalla mornar som är nu under hösten.

Liten vintertröja

Förra hösten stickade jag mig ett par gula halvvantar i alpacka. Den här hösten har Snöprinsessan upptäckt dem och går omkring med dem så snart hon får tag på dem. Eftersom hennes stickade tröjor var i minsta laget beslutade jag mig för att sticka en ny åt henne i samma typ av alpacka garn som halvvantarna. Jag använde mig av diverse rester och nystan från olika byten som samlats på hög i garnkistan. Resultatet är en tröja stickad nedifrån och upp med en liten halvpolo och sex stycken knappar längs ena raglan minskningen. Snöprinsessan älskar den och den är såpass stor att den (med lite tur) skulle kunna passa nästa höst också.

Idiotprojektet

Under förra årets medeltidsvecka såg jag en kvinna som sytt sig en rutig struthätta av de spillbitar som blir när man syr kläder. Det gjorde mig väldigt sugen på en egen hätta av samma typ.

Jag sparade idén och tog fram den i våras när det blev tal om tornerspel i Nyköping. Eftersom jag av erfarenhet vet att det gärna blåser kallt vid Nyköpings hus och eftersom jag dessutom har lätt för att bli förkyld så planerade jag en struthätta att kunna bära till väpnarkläderna. Fram kom idén med en rutig hätta av spillbitar, mycket eftersom jag under årens lopp oftast sytt mina klänningar av samma tunna kypert kvalitet. Jag hade alltså många mer eller mindre stora spillbitar av olika färg.

Sagt och gjort, jag klippte fyrkanter och sydde ihop dem till remsor, och startade fälla alla dessa små sömmar. Fällda sömmar ger förvisso ett mycket snyggare utseende men arbetet är mördande tråkigt och lite smått idiotiskt eftersom hättan är fodrad och fällningen alltså inte syns, men det blir snyggare. Hättan är sedan fodrad i ett blandtyg (ylle/växtbaserad fiber) och försedd med min allra första kantväv av brunt ylle. Färdig i lagom tid till årets sista och utan tvekan kallaste event som går av stapeln om lite mindre än en månad.

Överst två bilder ur det flamländska manuskriptet "Romance of Alexander" från 1338-44
den undre är en närbild på kantväven.

Oktober i höstskrud

Oktober månadsbild ur Très Riches Heures ca 1410

Hösten är här på allvar, det har nu blivit så kallt att krukorna med kryddväxter fått flytta in till sitt vinterboende i vårt skafferi. Det låter som ett ganska varmt boende men under vintern ligger gradantalet på ca 6-8 grader, vilket gör att det även fungerar som extra kylskåp. Livet går framåt, i går var jag på en fantastisk uppstart av Sörmlands stickakademi. 50 st sticknördar som alla lyssnade på föredrag och utbytte idéer. Oktober kommer bjuda på träningar, studier, sömnad och stickning. Ett sista utomhus event hinner jag också med.

Allmogemarknad

Helgen som gick var den årliga allmogemarknaden i Jönköping, förra året prioriterade vi Skillebyholms höstmarknad och Söderköpings medeltidsmarknad (som ligger samma helg) men i år blev det en tripp ner till tändstickslandet istället.

Jag hade tidigare bara hört gott om marknaden men blev ändå synnerligen positivt överraskad. Hög standard, många udda knallar och fin miljö. Men sedan är det så mycket lättare att hitta fina miljöer till en 1800-tals marknad än till en medeltida- eller renässansmarknad. Tyckte det var extra trevligt med marknadssnutten som visade (och sålde) djur av gamla hederliga allmoge raser. Marknaden är väl värd både ett och flera återbesök.

I år följde det mest med garn hem, både växtfärgat och från Värmlandsfår, och fyrtal i dräktsnålar från mannen som säljer nålar till handelsgillet (samt lite ätbart, ingefärskarameller har ingen dött av än). Nästa år planeras att strosa extra bland antikvitets bodarna och besöka mannen som pressade mandelformar.

Bittra rötter

Under sommaren har vi fått låna en paviljong av ett par vänner. Det har varit en total livräddare eftersom vår egen inte blev klar i tid. Som tack har jag stickat en sjal, Bitterrot, i Teetees eleganta garn av kamull och tushasilke komplett med pärlor längsmed kanten. Jag använde stickor 3.5mm och gjorde en del modifieringar eftersom jag bara hade en härva (500m) istället för de 700m som mönstret krävde.

Hösten är här

September månadsbild ur Très Riches Heures ca 1410

Dagarna blir mer färglada, regnovädren kommer i mängder och vi svampen frodas. Vi planerar att gräva om trädgårdslandet, plockar mängder med svamp och kikar till enarna i väntan på de blåa bären. Leoparden slöar mer och mer på soffan istället för att kasta sig ut på äventyr.