Jag sparade idén och tog fram den i våras när det blev tal om tornerspel i Nyköping. Eftersom jag av erfarenhet vet att det gärna blåser kallt vid Nyköpings hus och eftersom jag dessutom har lätt för att bli förkyld så planerade jag en struthätta att kunna bära till väpnarkläderna. Fram kom idén med en rutig hätta av spillbitar, mycket eftersom jag under årens lopp oftast sytt mina klänningar av samma tunna kypert kvalitet. Jag hade alltså många mer eller mindre stora spillbitar av olika färg.
Sagt och gjort, jag klippte fyrkanter och sydde ihop dem till remsor, och startade fälla alla dessa små sömmar. Fällda sömmar ger förvisso ett mycket snyggare utseende men arbetet är mördande tråkigt och lite smått idiotiskt eftersom hättan är fodrad och fällningen alltså inte syns, men det blir snyggare. Hättan är sedan fodrad i ett blandtyg (ylle/växtbaserad fiber) och försedd med min allra första kantväv av brunt ylle. Färdig i lagom tid till årets sista och utan tvekan kallaste event som går av stapeln om lite mindre än en månad.
Överst två bilder ur det flamländska manuskriptet "Romance of Alexander" från 1338-44
den undre är en närbild på kantväven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar