Pilgrimsväska i ylle

Jag har tidigare nämnt att planer fanns på en pilgrimsväska i ylle. Efter att ha tänkt och funderat till och från, mest färgmässigt, hittade jag ett mörkblått ylletyg hos Korps. Tillsammans med den universella symbolen för pilgrimer; pilgrimsmusslan blev det en riktigt lyckad väska. Pilgrimsmusslan är från början en symbol förknippad med klostret vid Santiago de compostella i Spanien men tidigt utvecklades det till en mer allmän symbol för människor på pilgrimsfärd. Trots idoga påtryckningar från munkarna som efterlyste en offentlig avhyvling och ett påbud från Påvens sida att enbart pilgrimer som besökt kloster skulle ha rätt att bära musslan.

Jag är lite små irriterad över tyget som fällde något enormt, två maskintvättar och ett antal handtvättar tog det innan det slutade fälla. Nu luddar det av sig istället, men hellre det än att alla mina kläder har mörkblåa fläckar.

Bilderna är från 1130 (Cathedral of Saint Lazare) respektive 1300-tal ( The Lives of the Saints)
och visar pilgrimsväskor utrustade med musslorna

Tranans sjal

En blå version av Revontulin stickad med Evillas tvåtrådiga ullgarn och stickor nr 5. Färgerna passar Tranan så perfekt och sjalen blir en överaskning till henne under höstens första träning.

Stickpåsen

Jag skickade ju en stickpåse också. Påsen blev dubbelsidig, förhoppningsvis kan den då passa stickerskans alla olika humör och stickningar. Det vita tyget är ett gamalt och välsytt kuddfodral med handvirkad spets (efter gammelmormor). Det färglada tyget är av strömma resterna. En gång för hundra år sedan eller så, besökte jag strömmas texilutförsäljning i Norrköping. I en korg låg stora spillbitar av ett IKEA tyg med allmogeinspirerat mönster. Att tyget hamnat på utförsäljningen beror med största sannorlikhet på att det är gravt missfärgat, färgerna har flutit ut och mönstret är tonat och suddigt. Behöver jag säga att jag älskar det. Tanken från början var att sy ett lapptäcke, och det blir ett lapptäcke också (men det är en senare historia). Nu pryder delar av tyget insidan på en av mina tygkistor, och även ena utsidan av stickpåsen och ändå är det mycket tyg kvar.

Första kejsarens armé

En tur till huvfudstaden för att beskåda delar av Qin-dynastins första kejsares gravarmé. Första gången utanför Kina och min enda chans att få en glimt av underverken då Riddaren totalvägrar resor till länder med diktaturer. En säregen upplevelse att se dessa välgjorda figurer som är ca 190cm långa. Det vill säga av övre medellängd med dagens mått mätt, med dåtidens mått mätt måste de varit gigantiska. Vilket var meningen, armén som vaktade kejsarens sista viloplats skulle vara stor och skräckinjagande. Med i utställningen fanns, förutom de tio terrakottasoldaterna, en mängd föremål ur kejsargravar från Han-dynastin. Även där fanns arméer men av lite mindre storlek (ca 1m höga) samt boskap och tjänare. Rekomenderas varmt ett besök.

Stickpåse

Ännu ett byte från stickamera, "stickpåsebytet" det vill säga skicka en påse att förvara stickningar i till någon och få en tillbaka. Igår låg ett tjockt stort paket i brevlådan och så mycket mer än bara en stickpåse! Chocklad med chili och honungssmak (jag brukar hålla utkik efter trevliga smaker i affären men den här var ny), knappar, garn och en jättefin nåldyna. Perfekt när jag nu synar alla mattor i sömmarna efter nedfallna nålar.

Tack snälla Pumlan för ett fantastiskt paket!

Söderköpings gästabud

Tyvärr missade jag att få med kameran så alla fina bilder jag skulle ta i den fina sekelskiftesstaden uteblev. Dagen var ändå trevlig, en lagom stor marknad med alldeles lagom mycket människor. Framför allt som vi var nere tidigt precis när de öppnade. Uppträdandena kunde vi både ha och missa, intet nytt och intet upphetsande. Lagom ambitiöst och lagom skönt, framför allt en möjlighet att använda kvinnliga 1300-tals kläder och ett event där vi inte behövde arbeta.

Smurfhatten

Från och med 1300-talet gör de så kallade fruhättorna sin entré. I början verkar de vara utan strut för att under 1400-talet ha utvecklat en respektabelt lång sådan. Däremellan har de gjort en liten avkrok, 1340-talets fruhättor har knorr, förvånansvärt lika smurfhattar. Min är sydd i spillylle (därav alla sömmar kors och tvärs) med ett linnefoder. Av bildmaterialet att dömma verkar de till större delen ha varit röda men jag valde att göra min gul.

Bilderna kommer ur Roman de la rose från 1348.
Jag har har ärlig norpat uppsättningen hos en annan blogg som jag inte hittat tillbaka till (tyvärr eftersom blogginnehavaren hade gjort en vansinnigt stilig fruhätta med knorr)

En kofta knappar

Överaskning i brevlådan, ett litet gult kuvert innehållande resultatet av stickameras byte "En kofta knappar". Två underbara knapptyper som jag är kär i och som nu bara väntar på de perfekta koftorna. Med i kuvertet låg ett par vackra pärlörhängen (hur kunde du veta att det är just pärlor jag älskar mest?).

Tack snälla Andelinns hantverk för ett underbart paket!

Randig Potpuri

Inspirerad av Dödergöks vackra halvvantar beslutade jag mig för att göra någonting av det rosa nystanet som legat i garnkofferten en halv evighet. Mönstret är mitt eget, anpassat efter mina små smala händer. Garnet är rowans Tapestry i färgen potpuri samt snuttar av Marks & Kattens baby ekoull i grått och vitt.