Kvinnliga hättor

Jag har länge velat ha en så kallad Birgitta hätta, eller Birgitta coif. En liten huvudbonad av linne som bärs närmas huvudet av kvinnor och i vilken de övriga huvudbonaderna går att fästa. Efter årets medeltidsvecka, där jag fick prova och rita av mönstret till en bekants hätta. Har jag äntligen tagit mig i kragen och sytt mig en. Jag valde att göra rynkningen ca 4cm istället för 2-3 samt spetssömmen enbart 1cm istället för de 1,7cm som originalet ska ha. Såhär i efterhand skulle jag gjort sprundet bak lite mindre, det är 9cm men eftersom håret tenderat att smita den vägen så hade 7 eller 8cm gått lika bra. Medieval Silkwork har sammanställt en liten artikel om hättan där det finns finfina bilder från olika medeltida århundraden.

Jag ritade inte bara av mönster till Birgitta hättan under medeltidsveckan utan även mönstret till en fruhätta som visade sig sitta oförskämt bra. Jag passade även på att köpa en halvmeter fint tunt fiskbensvävt ylle samt lika mycket linne med gåsöga mönster. Av det har jag nu sytt mig en sådan liten bekväm fruhätta, den förra är visserligen värmande över axlarna men lite otymplig att röra sig i av samma anledning. Jag har också gjort smurf knorren lite mindre och lite spetsigare denna gång. Längs nederkanten och ansiktsöppningen har jag vävt en kantväv med tre brickor i ylle färgat med fräken och sumak överfärgade med indigo.

En Birgitta hätta ur Maijkovskij bibeln från slutet av 1200-talet, Principskiss på originalet samt en fruhätta ur Romance of Alexander 1348

Detaljbild av fruhättans kantväv, foder och yttertyg