Bibliotekssjalen

Riddaren har en god fé, en gudmor som arbetar som bibliotekarie och som trollar med böcker. När det lokala biblioteket inte klarar av att skaka fram kurslitteratur har jag kunnat vända mig till henne. Som tack har jag stickat henne en sjal. Jag har länge sneglat på mönstret Laminara, men blivit lite avskräckt eftersom det ser så komplicerat ut. Nu tog jag mig i kragen, rotade fram en härva av färgkrafts garn (pion) och startade upp den mindre versionen på stickor 3.5 mm. Det visade sig att mönstret inte alls är så svårt som det ser ut utan riktigt underhållande. Resultatet är fantastiskt och nu längtar jag efter att få sticka en till mig.

Ripit kofta

Födelsedagskofta till lilla Snöprinsessan. Stickad efter ett av Drops nya mönster och i ett mohair/akryl garn.

Egentligen gillar jag inte akrylgarn, jag tycker bättre om rena naturmaterial men saken är den att jag har väldigt svårt för att slänga saker också. Framför allt om de fortfarande går att använda, det känns som ett slöseri. Garnet var ursprungligen en kofta jag köpte till mig på H&M för länge sedan. Nu har jag vuxit ifrån modellen och koftan har legat i en flyttkartong bland andra gamla kläder i flera år. Men, om man bortser från att jag inte tycker om den längre så är det ju inget fel på plagget. Det var inte trasigt bara oälskat. Alltså sprättade jag och rev upp plagget, förvandlade det till högar av krusigt garn och stickade en ny kofta av det. En kofta som är mjuk och fluffig och som kommer bli älskad (att döma av hur Snöprinsessan kramade nystanet och sa "min").
Återbruk is the shit och det känns bra mycket bättre att ha gjort någonting av ett gammalt plagg än att bidragit till det växande sopberget.

Tornsvalan

När jag var liten bodde det alltid tornsvalor under tegelkuporna på huset, sedan dess har jag ett speciellt förhållande till svalorna och deras skrin. Min morföräldrar var också mycket förtjusta i svalorna och min mormor älskade dessutom liljekonvaljer. Det här är min elegi till dem, en Svallowtail stickad på rundsticka 3.5mm i kampes 1-trådiga ullgarn i samma natursvarta färg som svalorna har. Jag gjorde 19 upprepningar av grundmönstret och fick en alldeles lagom sjal att svepa om mig.

Bokslut och nystart

2011 bjöd på mycket stickning och många stora projekt (utöver små saker), sömnaden har det inte blivit lika mycket av utan mest ett par långa projekt. Det har också varit många första.

Januari fylldes med Plain and Simple, Februari av årets första sjal och Mars med en 1100-tals klänning till årets första event.

April var påskmånaden med ett första påskägg, Maj med ett utkast till en arbetskjortel från 1300-talet och Juni firade vi vår första bröllopsdag.


I Juli stickade jag sjalar, Augusti var månaden med medeltidsveckan och September var allmogemarknaden.


Oktober var en gråtråkig koftmånad, i November var det medeltida huvudbonader och December har präglats av ett idiotprojekt.


Under nästa år planerar jag att färdigställa påbörjade projekt och (med ett par undantag) enbart sticka av garn jag redan har.

Idiotprojekt 2,0

Som om en hätta med miljoner bitar att sy ihop inte var nog sydde jag en till. En present till en av riddarna i Riddarlaget. En halvan visar riddarlagets gemensamma färger och den andra visar riddarens egna vapen.

Hättan är sydd i samma typ av tunn yllekypert som den tidigare. Den är fodrad med svart tunnt linne och kantväven är i krappfärgat ullgarn. Broderiet är i vitt tushasilke och utfört i enkel läggsöm.

Ur det flamländska manuskriptet "Romance of Alexander" från 1338-44

Adventstid

December månadsbild ur Très Riches Heures ca 1410

Det rullar på snabbt, studier sömnad och stickning avlöser varandra. Avbrotten blir resor norrut till Riddarlaget, senast var det den årliga jullunchen som lockade. En trevlig kväll med många goda skratt även om vi inte ens var hälften så många som vi brukar kunna vara. Nu väntar Julmarknader och Lucia och adventstider som en uppstart för de stora helgerna.

Kvinnliga hättor

Jag har länge velat ha en så kallad Birgitta hätta, eller Birgitta coif. En liten huvudbonad av linne som bärs närmas huvudet av kvinnor och i vilken de övriga huvudbonaderna går att fästa. Efter årets medeltidsvecka, där jag fick prova och rita av mönstret till en bekants hätta. Har jag äntligen tagit mig i kragen och sytt mig en. Jag valde att göra rynkningen ca 4cm istället för 2-3 samt spetssömmen enbart 1cm istället för de 1,7cm som originalet ska ha. Såhär i efterhand skulle jag gjort sprundet bak lite mindre, det är 9cm men eftersom håret tenderat att smita den vägen så hade 7 eller 8cm gått lika bra. Medieval Silkwork har sammanställt en liten artikel om hättan där det finns finfina bilder från olika medeltida århundraden.

Jag ritade inte bara av mönster till Birgitta hättan under medeltidsveckan utan även mönstret till en fruhätta som visade sig sitta oförskämt bra. Jag passade även på att köpa en halvmeter fint tunt fiskbensvävt ylle samt lika mycket linne med gåsöga mönster. Av det har jag nu sytt mig en sådan liten bekväm fruhätta, den förra är visserligen värmande över axlarna men lite otymplig att röra sig i av samma anledning. Jag har också gjort smurf knorren lite mindre och lite spetsigare denna gång. Längs nederkanten och ansiktsöppningen har jag vävt en kantväv med tre brickor i ylle färgat med fräken och sumak överfärgade med indigo.

En Birgitta hätta ur Maijkovskij bibeln från slutet av 1200-talet, Principskiss på originalet samt en fruhätta ur Romance of Alexander 1348

Detaljbild av fruhättans kantväv, foder och yttertyg