I väntans tider

Det är vad jag gör just nu, går och väntar. Väntar på att någonting ska hända, att jag ska få ta tag i all projekt som jag vill göra under våren. Trots att ingen annan än jag själv hindrar mig från att börja redan imorgon. Det känns som om jag behöver tillstånd, som om någon behöver klappa mig på axeln och säga att det är ok jag får göra som jag vill. Jag måste inte vänta på någonting alls. Det är en ovan känsla, en känsla som jag behöver vänja mig vid.