Så går en dag ifrån vårt liv

Dagarna rullar på fort nu, för fort, sakta ner, det är nästan så jag vill kliva av ett tag. Ta det lite lugnt och komma ikapp. Livet blev inte som planerat, för vem kan planera in en trasig kropp och en oförstående sjukvård? Känner mig handikappad, är i beroendeposition och tycker inte om det det minsta. Försöker få tid och framför allt ork till att sy alla måsten, samtidigt som media räknar ner och konstant påminner mig om hur kort tid som är kvar. Till någonting jag borde se fram emot med glädje, men som nu bara känns som ytterligare ett måste och inte det minsta roligt. Upptäcker hur självförtroendet dalar och negativa känslor flyter upp till ytan. Balanserar på en tunn linje, vill inte mycket mer nu. En hosa har jag lyckats med, och en halv jacka. Ett litet steg på rätt väg. Min PoS har fått ge vika, trots att jag följde mönstret blev den stor som ett hus. Den ligger upprepad och väntar på att jag ska få den tid jag inte har.

Den kungliga hufvudstaden

Spontant men ändå planerat åkte vi upp alla tre till huvudstaden, Riddaren planerad medan Snöprinsessan och jag var spontana. Besök på medeltidsmuséumet och ett konstaterande att vi gärna återkommer dit fler gånger när hon blivit lite äldre och har mer glädje av det. Spontant blev också inköpet av en ny trevig facklitterär bok; Dress Accessories 1150-1450, massvis med trevliga bilder och skisser på fynd att sitta och dregla över.

Silversmedens bältesväska

Specialversion av relikväska. Med brickbandsvävt band längs kanten på väskan och upp över öppningen, för att på ett bekvämt sätt kunna hänga i bältet. Dragsko med slyngade snören och toffsar. På begäran av silversmeden så är väskan stickad i grönt och lila 2-trådigt ullgarn med en fågelbård och gåsögonmönster. Som en brytning i allt det grönlila är några bårder gult instickat.

En dag i medeltidens tecken

Lördagen spendrades i huvudstaden, med ett mycket snabbt besök på medeltidsmarknaden i kungsträdgården. Lite besviken blev jag, visserligen är det bara andra gången de har den och visserligen var vädret uruselt men. Några få hantverkare i ena änden kändes lite fjuttigt. Raskt travade vi vidare till Tunnan och det årliga mötet med tempelriddargruppen. Som vanligt trevligt, även om lokalen var i minsta (och varmaste) laget. Snöprinssesan gjorde stor succé och eftersom min position i samhället förändrats, från ogift till stadgad ordentlig moder, anlände jag till tillstälningen med ett sedsamt och ordentligt haklin.

Påsk

Påskhelgen har kommit och gått igen, utan att ett endaste litet pynt kom upp. Varesig jag eller Riddaren orkade leta reda på det, men vänta bara till nästa år. Då kommer vi frossa i påskris med fjädrar, små påskägg att leta efter och annat som hör påsken till. Trots bristen på pynt har vi inte legat på latsidan. Vi har både haft och åkt iväg på besök, goda vänner har varit här i omgångar (och alla har de beundrat Snöprinssesan), vi har besökt Mormor och Morfar och träffat Snöprinsessans fyra månader äldre fyrmänning som mellanlandade påväg ner till övriga släkten och påskfirandet. Vi lyckades även klämma in ett besök hos Farmor och Farfar och överlyckliga Farbror som hållit och studerat sitt brorsbarn. Nu tar vi det lugnt och laddar inför helgen som innehåller nya äventyr.

Medeltida sömnad

Helgen spenderades i inspirationens tecken, svärmor bjöd med mig på hemslöjdens kurs i nordisk medeltida sömnad. I Kursen ingick både teori om medeltidens kläder, huvudbonader och assocearer, mest inriktat på 1300-talet, och praktik i handsömnad. Där fanns en mängd plagg att inspireras av, de flesta från mitten av 1300-talet och i mansform men vad gjorde det. Skärningen är densamma oavsett kvinno- eller mansplagg (det är bara längden som skiljer) och dessutom var det den delen av den medeltida sömnaden jag var nyfiken på. Det fanns även ett bokbord med litteraturtips. Fördelen med en kurs var också att jag kunde fråga kursledaren (den eminente Kurage) om de problem och funderingar jag hade. Samt fotografera, mäta, känna och klämma på alla plagg för att se hur de var sydda och hur han löst de svårigheter jag haft. Istället för att svära ve och förbannelse hemma i min ensamhet. Över lag en mycket trevlig helg med en liten grupp sömnadsintresserade.

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk...

Det här skulle ha handlat om den trevliga hemslöjdskurs i medeltida sömnad jag gick i helgen, men det får bli en annan gång. Istället tänker jag ösa galla över regionssjukhuset jag var tvingad att åka till på grund av smärtor i ryggraden. Inte nog med att jag missade halva kursdagen på söndagen, jag blev så rundskickad så det liknar ingenting. Upp till akuten vid halv 2 på eftermiddagen (efter att regelmässigt ringt sjukvårdsrådgivningen först). Efter en timme i väntrummet så blir jag hemskickad, utan att ha fått träffat någon läkare. Visserligen med en tid hos primärvårdjouren halv 7 på kvällen (med motiveringen att de har så fruktansvärt mycket att göra på akuten). Sköterskan tycker alltså att jag ska åka 10 mil tur och retur bara för att de har lite mycket att göra. Nåväl, eftersom mina föräldrar bor i samma stad så gör det inte så mycket, jag väntar hemma hos dem. Så ringer telefonen under eftermiddagen, det är distriktsköterskan på primärjouren, de har fått in så otroligt många akutfall så kan inte jag åka till min lokala vårdcentral på måndagen? Dessutom så röntgar man inte på söndagar. Lite lagom irriterad lyckas jobbiga jag få behålla min tid (under stora suckar från sköterskan). Väl där träffar jag läkaren efter två timmars väntan och under över alla under jag får direkt en tid till röntgen och ortoped (som ju inte användes på söndagarna), en uppmaning att kontakta min vårdcentral på måndagen för en remiss till magnetröntgen och ett lugnande försäkrande bemötande. Allt kommer att bli bra och det här är inte mitt fel. Efter röntgen hamnar jag återigen på akuten där sköterskan, med bestämdhet, hävdar att det inte finns någon ortopedjour så vem som skulle titta på mig det förstår hon inte (med en suck) dessutom har de fortfarande jättemycket att göra. Trots att hela akutavdelningen är lugn och stilla, och väntrummet tomt. Summa summarum blev att en läkare så småningom tittade på mig, på plåtarna och skrev ut smärtstillande samt remiss till rehab (efter att ha konsulterat den där ortopedjouren som inte fanns) och jag var därifrån halv 1 på natten....