Vackra vantar

Tänkte försöka vinna ett par fina torgvantar från Ewa's fotosida. Tävlingen är fortfarande öppen för den som vill tassa dit och pröva lyckan.

I valet och kvalet

Jag har sökt (och tackat ja) till två barn- och ungdomslitteraturkurser på distans med två träffar/kurstillfälle. Första träffen skulle vara nu i helgen men då jag inte fått någon information från skolan om detta så hade jag lite (ingen) möjlighet att komma. Jag vill gärna gå kursen, har gått en av de tidigare kurserna och tyckte om den, men.. Problemet ligger i den där träffen och det faktum att platsen är Härnösand. Bara att åka dit skulle kosta mig 2000:- (jo jag fick hicka när jag såg priset) + boende för två nätter. Så nu är jag, fattiga student, i valet och kvalet om jag verkligen ska gå kurserna...

Det nya året

Helgerna har kommit och försvunnit, nu väntar vardagen. Snön har äntligen tagit sig ner till våra trakter, riddaren och jag glädjs åt det vackra vintervädret och hoppas på att kunna göra slädturer framöver. Någon som inte glädjer sig lika mycket är vår leopard. Han som aldrig sett snö förut blev mäkta förvånad och frusen när vi tog med honom ut. Nedhukad mot marken klagade han sig igenom den hela tio minuter långa utevistelsen. Kyla var ingenting för den vildsinta snöleoparden.

Jag har stickat muddarna som följde med i min julklappspåse, de finns att beskåda här. Spetssticningen kommer det bli mer av framöver.

Från oss alla

till er alla, en riktigt God Jul

Ännu ett loppisfynd

Riddaren och jag hade planer på att ta oss en trevlig promenad runt hos den lokala auktionisten, bara för att se vad de hade. Väl där upptäckte vi att det är vinter-öppettider, det vill säga stängt, något besvikna fortsatte vi mot biblioteket och återlämningen av lånade böcker. Halvvägs dit upptäckte vi röda korsets loppis, de hade öppet och dessutom den årliga rean. Minnet av fynden som gjordes där under förra årets rea vaknade till liv. Då hittades inte mindre än två pälsar, av obestämnd art, för ett mycket löjligt pris. Pälsarna är numera slaktade och delar av de pryder manteln. Vi tassade in i den lilla lokalen, och vad skådar inte våra ögon, mitt bland gamla dammiga yllekappor från 80-talet hänger en vacker minkpäls. En närmare titt visar att pälsen är från saga mink (!) och priset är vad som måste benämnas som mer än löjligt. Vilket fynd, här planeras nu nya mantalar och värmande huvor.

Julklappspåsen!

Jag kunde inte hålla mig längre, min första julklapp är öppnad, och ett så härligt fylligt innehåll det var.

Två böcker, Främlingen av Diana Gabaldon och Maisie Dobbs av Jacquline Winspere. Tyvärr hade jag läst båda men vad gör det, jag minns att jag tyckte om de och jag tillhör kategorin som gärna läser favoritböcker flera gånger om.

Där fanns ett fint litet brev från min tomte (och en egen liten tomte som placeras högt upp på en hylla där herr Katt inte kommer åt honom). Tvålar med trevlig doft som ska bli mycket intressanta upplevelser och en söt nessesär. Det är ingenting jag brukar använda mig av men däremot har jag gärna den typen av fodral till mina olika handarbeten (återigen för att hålla herr Katt på avstånd från trådar och nålar), perfekt!

Tomten hade även skickat med ett underbart, härligt mjukt, vitt garn (hur kunde hon veta att jag är förtjust i naturvitt) och en stickbeskrivning på handledsvärmare med spetsmönster (ännu en fullträff, jag är mycket fäst vid skira spetsar). Detta ska bli spännande, jag stickar vanligen inte efter beskrivningar.

Självklart fanns det även ätbara saker i min julklappspåse, örtté av/med blåbär vilket jag är ytterst nyfiken på. Två typer av Anton Bergs marsipanbröd (mums!) och lindorkulor från Lindt.

Tack så väldigt mycket Lapperiet och Stickeriet för en underbar julkappspåse. En perfekt avslutning på en dag som inte började särdeles bra (influensa är aldrig kul). Nu ska jag krypa till sängs med en kopp nytt té och någon av böckerna, de kunde inte kommit lägligare.

Jullov och mysteriet med tranan

Ledigheten har börjat, eller ja den så kallade ledigheten. Meningen är att vi ska skriva på våra portföljer fram till början av januari, vilket i praktiken innebär att vi har ett trevligt och mycket efterlängtat jullov då portföljen inte kommer ta fyra veckor att sno ihop.

Efter att ha haft kontakt med Gripsholms slott, som hänvisade mig vidare till nationalmuseum, konstaterades att maken till vår trana inte finns på slottet. Intendenten kunde på rak arm bara komma på en akvarelltrana i samma storlek som vår, det skulle vara en målning till Olof Rudbeks Fogelboken som hänger i Uppsala universitetsbibliotek. Hon föreslog att det vi hade inramat skulle vara en av faksmilerna som trycktes 1985.