Finsta medeltidsdag(ar)

I helgen firades åter Finsta medeltidsdagar, på grund av yttre omständigheter kunde varesig jag eller Riddaren vara där hela helgen men trogna som vi är åkte vi upp i alla fall över lördagen. I efterhand kan det tyckas tursamt att vi inte sov över, det hade regnat natten till lördagen och hotades med mer regn under natten till söndagen. Blöta tält och kläder är ingen höjdare utan vi var glada när vi kröp ner i sängen hemma. Vädret under dagen var annars soligt och fint, hela dagen tedde sig trevlig och skadefri trots arbete som väpnare med två dansande hästar.

Vådan av...

...att vara alltför förtjust i loppisar och auktionister är att det titt som tätt följer med någonting hem. Det senaste tillskottet är en sekretär, nedprutad i pris eftersom bakstycket är löst och hela möbeln är ommålad i ljusgrå plastig färg. Den här gången är det, som tur är, inte jag som är initiativtagaren till fyndet utan det får Riddaren ta åt sig äran av. Sekretären innehåller numera större delen av alla sömnadssaker och garnhärvor som jag har samlat på mig. Jag var tveksam i början då jag anser att vi redan hade en utmärkt förvaring för dylika saker, syrummet. Men som Riddaren påpekade, vi kommer inte bo kvar i den här lägenheten i all evighet (tyvärr för jag älskar den verkligen). Nästa lägenhet vi kommer till är det inte säkert att det finns möjlighet att ha ett syrum i och var ska vi då ha allting som idag finns intryckt där? Så jag föll till föga och efter lite omstuvande av redan existerande möbler ståtar sekretären/syförvaringen numera i vårt vardagsrum.

Höst på min planet

Så börjar det stora allvaret, en ny hösttermin som ska fyllas med studier. Religion II står på schemat, etik är första delkursen. Livet rullar på och rutas in allt mer, med saftkok och rönnbärsgirlanger. Med planeringar inför stora dagar och + tecken i en liten vit ruta. Seriositeten har helt plötsligt blivit hög. Jag önskar mig möjligheten till nya garner, vill sticka en trevlig waldorfigt glad basker. Inser att jag är påväg in på en gamal upptramap stig. Den där lilla grusvägen med guldskimmer om som leder tillbaka till barndomsdrömmar och upptäckter. Jag är påväg (eller är jag redan?) att bli hemslöjdsfantast. En saftkokande kvinna med drömmar om den där villan på landet där trädgården är fylld av frukt, bär och grönsaker. Som mer än gärna skulle handla alla kläder och några till hos Gudrun Sjödén (om bara budgeten höll för det) och som i allra innersta hemlighet nog vill ha ett par fotriktiga Mary Jane och en dragspelsbasker....

Hertig Karls marknad

Dagen efter Nyköpings renässansmarknad. Vi var tidigt där (som vanligt) trots att vi bara skulle turiststrosa. Riddartältet skulle fungera som avlastningsplats för musiker och deras instrument så det var bara att packa in tältet och hela inredningen i bilen. Dagen var trevlig och stundvis mycket underhållande med mer eller mindre galna musiker och gycklare. Obligatoriska inköp av bröd, korv och toffee. Honungen fick tyvärr utebli till förmån för en underbart svarvad snibbskål. Jag är kär, den är perfekt...

Dagen innan...

Kaoset i en (rellativt) nystädad lägenhet. Med besökare som kör in framåt natten och halva lägenheten i kappsäck. Imorgon är dagen då mattor och kistor och relikskåp och allting annat som hör tältet till ska fraktas (tillsammans med sagda tält) 5 mil söderut. För att där användas som inredning och avlastningsplats för fyra musiker och deras mängd musikintrument. Allt med tanke på den årliga traditionen. Jag och Riddaren däremot ska inte (trots massiva påtryckningar) delta i traditionen annat än som bärhjälp. Det blir första gången för honom, och det ska bli riktigt skönt att bara kunna spatsera omkring. Se på allt som finns att se, umgås med vår besökare och bara vara. Modern och Fadern har utlovat picknick samt fika, rullader i mänger och (kors i taket) äpple- och russin-muffins.

Hos B&B

Insåg att jag inte skrivit här på mycket, mycket länge. Vilket har sina randiga och rutiga skäl. Hur som hellst, ändring blir det nu när hösten kommer igång igen. Fredagen spenderades inne i djupaste Östergötland hos faderns kusinbarn. De har skaffat sig ett sommar/åretrunt hus i änden av ingenstans. Riksvägen förvandlades till en slingrig landsväg, som vek av och blev en grusväg. Vid grusvägens slut tog en liten kostig över och där, i slutet av denna lilla slingrande stig är hus och uthus, kompletta med inredning (fantastiska gamla allmoge möbler och redskap som förra ägarna inte orkade ta med sig). Ett fantastiskt ställe mitt inne i djupaste skogen, där de bjöds på kafferep i guldkantade koppar.