Jag har börjat min praktikperiod (på studerande språk kallad VFU, eller verksamhetsförlagd utbildning). De tio närmaste veckorna kommer jag att tillbringa på Sövande skolan, undervisandes i historia. Sövande skolan är en i mina mått rellativt liten skola med riksintag till en hel del av utbildningarna. Den ligger vackert och verkar på det stora hela vara en trevlig plats att undervisa på.
Jag har överlevt de första två letktionerna, och lärt mig någonting viktigt: Bara för att en elev har valt historia, innebär det inte att eleven är intresserad av ämnet. Ett ganska bryskt uppvaknande för mig som gick Waldorfgymnasium, där alla alltid var artiga, lyssnande och lagom ifrågasättande (oavsett om ämnet var intressant eller inte). Mina två klasser är som natt och dag, jag har den studieförberedande klassen på morgonen. Den motsvarar i stort sett mina förväntningar på hur en historiaklass ska vara. Så har jag den praktiska klassen på eftermiddagen. Vilken gav mig ett uppvaknande till verkligheten. Alla tycker inte (hemska tanke) om historia!
Sövande skolan; namnet på min praktikplats kommer från ett samtal med min handledare. Han har tidigare arbetat i Stockholmsförorter och i jämförelse med klasse och skolor där så kallade han denna skola just sövande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar