Smurfhatten

Från och med 1300-talet gör de så kallade fruhättorna sin entré. I början verkar de vara utan strut för att under 1400-talet ha utvecklat en respektabelt lång sådan. Däremellan har de gjort en liten avkrok, 1340-talets fruhättor har knorr, förvånansvärt lika smurfhattar. Min är sydd i spillylle (därav alla sömmar kors och tvärs) med ett linnefoder. Av bildmaterialet att dömma verkar de till större delen ha varit röda men jag valde att göra min gul.

Bilderna kommer ur Roman de la rose från 1348.
Jag har har ärlig norpat uppsättningen hos en annan blogg som jag inte hittat tillbaka till (tyvärr eftersom blogginnehavaren hade gjort en vansinnigt stilig fruhätta med knorr)

En kofta knappar

Överaskning i brevlådan, ett litet gult kuvert innehållande resultatet av stickameras byte "En kofta knappar". Två underbara knapptyper som jag är kär i och som nu bara väntar på de perfekta koftorna. Med i kuvertet låg ett par vackra pärlörhängen (hur kunde du veta att det är just pärlor jag älskar mest?).

Tack snälla Andelinns hantverk för ett underbart paket!

Randig Potpuri

Inspirerad av Dödergöks vackra halvvantar beslutade jag mig för att göra någonting av det rosa nystanet som legat i garnkofferten en halv evighet. Mönstret är mitt eget, anpassat efter mina små smala händer. Garnet är rowans Tapestry i färgen potpuri samt snuttar av Marks & Kattens baby ekoull i grått och vitt.

Hertig Karls marknad

Året bjöd på marknad i ny regi, jag är inte säker på vad jag tycker ännu. Lite färre med försäljare på marknaden, musikerna verkade få mindre med plats och bristen på reklam bidrog antagligen till de få besökarna. Det nya konceptet var trots allt trevligt, Hertigen hade äntligen gift sig med sin Christina och marknaden, med tillhörande kulturell underhållning, var del av bröllopets festdagar. Ett kul upplägg framför allt som Hertigen (som alltid) spelade stort på sin avsky för kulturen. Den verkliga Hertig Karl var aldrig känd som kulturälskare, snarare tvärt om och han som spelar Hertigens roll på marknaden har alltid spelat ut just den delen av Hertigens lynne.

Smockat förkläde och klänning version två

I Luttrell psaltaren, från 1330-1340, finns det ett par bilder på smockade midjeförkläden. Då smockade plagg blir förbaskat fina (framför allt den rutiga "honungskake" smocken) och ett förkläde alltid kan vara bra att ha syddes ett av tyget från medeltidsveckan. Ett lite tjockare fiskbensvävt tyg i råsiden som jag tycker passar bra till ett förkläde.

Jag har även passat på och sytt om ärmarna på min gröna överklänning. Tidigare såg de ut som på bilden nedan men då jag under senare tid blivit mer kräsen av mig, och mindes att herjolvsnäs no 38 har helt raka, korta ärmar. Beslutade jag mig för att kapa ärmarna och på så sätt få de lite bättre. Bilden är ur Romance of Alexander (1338-1344) vilket skulle innebära att korta ärmar är helt ok för min period.

Rabarbersjal och höstglöd

Revontuli sjal, av Evillas tvåtrådiga garn äppelblom. Jag gick ner lite i stickor och använde rundsticka 5mm istället för rekomenderade 5.5mm. Eftersom jag under tidens gång upptäckte att det regnbågsfärgade garnet från Skillebyholm förra året också är Evilla, och eftersom jag hade en liten snutt kvar så blev det även en liten höstglödande version till Snöprinsessan.

Återanvänd förspilld kvinnokraft

Länge kallades textila dekorationer för förspilld kvinnokraft, de var onödiga och kvinnans tid kunde ha använts till annat. För många år sedan sydde någon kvinna i släkten (antagligen min mormors mor) dessa lakan, dekorerade med virkad spets och monogram. Jag fick dem av min mor när hon rensade i linneskåpet och eftersom de är antingen för små för en standard säng av idag eller för stora för en spjälsäng så sydde jag gardiner av dem till det stora fönstret i trapphuset.