In Nomine Patris, et Filii, et Spiritūs Sancti

Det utgår lysning för Riddaren och mig, om två veckor stundar bröllopet. Jag syr febrilt på brudutstyrseln och har huvudet fullt med placeringskort och dekorationer samtidigt som allting känns väldigt overkligt, snart är jag ingen liljekonvaljemö längre utan Fru Riddare...

Hosor

Det senaste tillskottet till medeltidskläderna. Hosor sydda i linne så tighta som jag får göra dem för Riddaren (om ni frågar mig kunde de varit lite tightare ändå kring foten). Den svarta är del av ett par som tillhör den sorgligt försendade 25 års presenten och den gula, tillsammans med en av de svarta, är del av den kommande högtidsdräkten. Riddaren är mycket nöjd, alltså är jag det med.

Så går en dag ifrån vårt liv

Dagarna rullar på fort nu, för fort, sakta ner, det är nästan så jag vill kliva av ett tag. Ta det lite lugnt och komma ikapp. Livet blev inte som planerat, för vem kan planera in en trasig kropp och en oförstående sjukvård? Känner mig handikappad, är i beroendeposition och tycker inte om det det minsta. Försöker få tid och framför allt ork till att sy alla måsten, samtidigt som media räknar ner och konstant påminner mig om hur kort tid som är kvar. Till någonting jag borde se fram emot med glädje, men som nu bara känns som ytterligare ett måste och inte det minsta roligt. Upptäcker hur självförtroendet dalar och negativa känslor flyter upp till ytan. Balanserar på en tunn linje, vill inte mycket mer nu. En hosa har jag lyckats med, och en halv jacka. Ett litet steg på rätt väg. Min PoS har fått ge vika, trots att jag följde mönstret blev den stor som ett hus. Den ligger upprepad och väntar på att jag ska få den tid jag inte har.

Den kungliga hufvudstaden

Spontant men ändå planerat åkte vi upp alla tre till huvudstaden, Riddaren planerad medan Snöprinsessan och jag var spontana. Besök på medeltidsmuséumet och ett konstaterande att vi gärna återkommer dit fler gånger när hon blivit lite äldre och har mer glädje av det. Spontant blev också inköpet av en ny trevig facklitterär bok; Dress Accessories 1150-1450, massvis med trevliga bilder och skisser på fynd att sitta och dregla över.

Silversmedens bältesväska

Specialversion av relikväska. Med brickbandsvävt band längs kanten på väskan och upp över öppningen, för att på ett bekvämt sätt kunna hänga i bältet. Dragsko med slyngade snören och toffsar. På begäran av silversmeden så är väskan stickad i grönt och lila 2-trådigt ullgarn med en fågelbård och gåsögonmönster. Som en brytning i allt det grönlila är några bårder gult instickat.

En dag i medeltidens tecken

Lördagen spendrades i huvudstaden, med ett mycket snabbt besök på medeltidsmarknaden i kungsträdgården. Lite besviken blev jag, visserligen är det bara andra gången de har den och visserligen var vädret uruselt men. Några få hantverkare i ena änden kändes lite fjuttigt. Raskt travade vi vidare till Tunnan och det årliga mötet med tempelriddargruppen. Som vanligt trevligt, även om lokalen var i minsta (och varmaste) laget. Snöprinssesan gjorde stor succé och eftersom min position i samhället förändrats, från ogift till stadgad ordentlig moder, anlände jag till tillstälningen med ett sedsamt och ordentligt haklin.

Påsk

Påskhelgen har kommit och gått igen, utan att ett endaste litet pynt kom upp. Varesig jag eller Riddaren orkade leta reda på det, men vänta bara till nästa år. Då kommer vi frossa i påskris med fjädrar, små påskägg att leta efter och annat som hör påsken till. Trots bristen på pynt har vi inte legat på latsidan. Vi har både haft och åkt iväg på besök, goda vänner har varit här i omgångar (och alla har de beundrat Snöprinssesan), vi har besökt Mormor och Morfar och träffat Snöprinsessans fyra månader äldre fyrmänning som mellanlandade påväg ner till övriga släkten och påskfirandet. Vi lyckades även klämma in ett besök hos Farmor och Farfar och överlyckliga Farbror som hållit och studerat sitt brorsbarn. Nu tar vi det lugnt och laddar inför helgen som innehåller nya äventyr.